Om Elsa

Helt kort: Jag heter Elsa,  född nov 1968. Gift. Har 4 barn. Bosatt i Umeå. Arbetar på kontor. Sångskrivare. Lovsångsledare.

Här kan du sluta läsa nu, om du inte vill veta något mer.

 

 

Hoppsan..här kommer visst ett utkast som en början till mina memoarer…. eller lite mer kuriosa om Elsa… ifall någon tycker det är kul att läsa.

Många tankar kom när jag skulle försöka skriva om mitt liv… Jag tänkte först att det finns väl inte just något att skriva om, och sedan blev det mer och mer. Detta är bara mycket små axplock från än det ena och än det andra, som har kommit att bli mitt liv här på jorden…. som du inte alls behöver läsa om det inte intresserar dig. …men kanske det finns någon här och var runt om i vårt land vars hjärtan kan värmas en smula av några av dessa rader…

Och glöm inte att vad än som händer, så finns det alltid hopp!

Har du som läser detta funderat på att ge upp, så gör inte det. Fortsätt! Fortsätt! Fortsätt!

… innan jag skriver vidare vill jag bara påminna om det viktigaste… Har du inte tagit emot Jesus Kristus som din egen Herre och Frälsare – så kan du göra det nu. Bjud in Honom i ditt hjärta. Vänta inte! Idag är frälsningens dag! Eller om du har tappat bort din relation till Jesus under årens lopp, gör honom till nummer 1 igen. Idag! ”Today I choose to follow You. Today I choose to give my Yes to You” (sjunger Brian Doerksen). ”Idag väljer jag att följa Dig. Idag väljer jag att ge mitt JA till Dig”. Jag tror att allt svårare tider snart kommer över världen, och det är viktigt att ha det klart med Jesus. Att fyllas av Jesu kärlek och glädje varje dag. Och att fyllas av Jesu frid i en orolig tid. Han har dött på korset för alla människors synder – och öppnat vägen hem till Gud. För dig och för mig. När vi bekänner våra synder, så är Gud trofast och rättfärdig och förlåter oss synderna och renar oss från alla våra fel. Det kan vi lita på. Jesus Kristus är den säkra grunden som vi kan bygga våra liv på.  Han har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. I den tryggheten får vi vila vad än som händer.

Ja, det kändes viktigt att få påminna om detta. För det gäller LIVET. Den som har Jesus har livet. För Jesus är Livet. Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. (Joh 14)

 

..nu till memoarerna… Jag heter Elsa Rydin (f.d Forslund),  född 1968 och uppvuxen i byn Glommersträsk i Lapplands landskap och Norrbottens län. Jag är så tacksam, ja, mer än tacksam, till mina fina föräldrar Einar och Gunilla Forslund, och till min fina syster Lisbeth Markström (f.d Forslund). Tänk vilken nåd att få växa upp i en fin och trygg, varmt troende familj. Mamma och pappa har varit mitt stora stöd genom hela livet. De har alltid trott på mig och stöttat mig, och bett för mig. Mamma läste ur andaktsböcker för oss många gånger innan vi gick till skolan och tog med oss på så mycket bra, som gav mat för själ och ande.

Mycket tacksam också för  mina fina barndomskompisar Helena, Malin, Anette, Gerd, Kicki och Camilla. Så mycket fint vi har fått dela genom så många viktiga år.

I Glommersträsk fanns Sveriges minsta högstadium. Vi kunde gå hela grundskolan på Kläppskolan (1:an-4:an) och Parkskolan (5:an-9:an) i Glommers. När vi gick i 1:an var vi bara 3 stycken i min klass, men i 9:an var vi 10 stycken. Närmaste samhällen var Jörn och Arvidsjaur. Närmaste städer var Skellefteå och Piteå. I Glommersträsk var det snö från oktober till maj, och på sommaren var det rikligt med myggor (och knott och andra flygande plågor). Men vi hade det bra där trots detta. Ren och frisk luft och vacker natur, fjärilar och fåglar, och min mamma odlade mycket grönsaker, bär och massor av blommor. (Tyvärr hade jag då inte lärt mig uppskatta grönsaker så mycket som nu, men det la kanske en bra grund för mitt nuvarande trädgårdsintresse).

Byar som vi ofta besökte när jag var liten, var pappas barndomsby Järvträsk (där mina föräldrar numera bor), och Sandselet där vi hade vår sommarstuga (där det ofta sprang renar i närheten av stugan, som skrämde oss när vi skulle gå i höstmörkret till utedasset), det var på den tiden det inte fanns datorer och mobiltelefoner, men vi hade alltid en massa roliga saker för oss, jag och min syster, särskilt i sommarstugan lekte vi en massa kul. Hemma i Glommersträsk hade jag upptäckt en hel sagovärld..i närheten av vårt hus.. men det är en egen historia, och upptar nog flera böcker om allt det ska återberättas.

Vi var ofta i  Gallejaur där de tre tanterna bodde, (Greta, Ebba och Lisa, i var sitt stort hus, med gammal fin ladugård med får och kor) och min farfars bror Hjalmar Forslund (..i Gallejaur var det verkligen som förr i tiden. Väldigt speciellt och fint.) Ofta åkte vi till Tarsmyran där våra kusiner Erika, Daniel och Maria bodde. Så många fina minnen från den tiden. Och fina, stämningsfulla stunder hemma hos kusinerna Eriksson i Myckle. Ofta var vi i vackra Nordingrå i Näsänget hos min lite kärva finurliga starkt Jesus-troende mormor Matilda Nordin som hade korna kvar i sin ladugård ända tills hon var 87 år.. Det var också där i trakterna som vi hade vårt bröllop, jag och Gunnar, precis som mina föräldrar, och som min mormor & morfar, som alla gifte sig i Nordingrå Kyrka. (Min mormor kallades senare av mina barn, Samuel, Anna & Evelina, för ”Gammelmormor Tilda”, och vi – Rydins – hade många fantastiska dagar i stugan hos henne. Där trivdes vi hela familjen, i tystnaden och den vackra naturen, i blåsippsskogen nära havet. Gammelmormor dog tyvärr innan Emanuel föddes, och hon är så saknad). En promenad på två kilometer tog mig från min mormors hus till min fina barndomsvän Madde Sjölander som växte upp med sin familj i Älgsjö (numera heter hon Madde Grip). Oj, så mycket vi har skrattat ihop och så många fina minnen Madde och jag har delat genom åren.

Många fina stunder hade vi (Forslunds – nu är jag tillbaka i uppväxten..) hos kusinerna i Överbilla, i den ljuvliga atmosfären hemma hos Monica & Gösta. (Min moster Monica är fortfarande makalöst duktig med blommor! Hon kan verkligen göra vackert omkring sig!) Och många roliga lekar lektes med kusinerna Nicklas Maria & Berit i Bergsnäs och i Näsänget.

Min farfar Hugo Forslund bodde hemma hos oss i Glommersträsk i vårt hus, under flera år under 1970-talet (efter att farmor Frida dog). Sista tiden innan farfar flyttade hem till Jesus, bodde han i egen lägenhet på ”Panget”, då hade vi många fina samtal om Jesus, han och jag, som jag bevarar som skatter i mitt hjärta, och farfar läste för mig ur Bibeln och vi bad tillsammans. Tyvärr fick jag aldrig lära känna min farmor Frida Forslund, men jag vet från allt som min pappa har berättat att hon var en fantastisk och glad människa som älskade Jesus, och att hon ofta sjöng sånger till och om Jesus där hemma för att hålla modet uppe. ”Min framtidsdag är ljus och lång, den räcker bortom tidens tvång”, ”Vid Jesu hjärta är min vilostad, min trygga hamn där jag kan vara glad” och hennes favoritpsalm i Psaltaren (Bibeln) var Psalm 91. ”Den som sitter under den Högstes beskydd, och vilar under den Allsmäktiges skugga, säger i Herren har jag min tillflykt och min sköld…”. Tacksam att min pappa har berättat så mycket om min farmor. Det är ett arv jag vill förvalta. (Psalm 91 tonsatte jag 2009 när Emanuel skulle födas, och det var en tid av mycket vånda… Den sången är som en bön över Emanuels liv)   …(Idag när jag skriver detta (2 okt 2014) sa Emanuel – Mamma, tänk att du kunde föda fyra barn. Det var verkligen duktigt gjort av dig!!   Fint sagt av en 5-åring. … ja, vi klarar mer än vi ofta tror!)

Min farbror Eskil Forslund, (pappas storebror) som med sin familj (min faster Gertrud och kusinerna Anna, Per, Karin och Lars) var missionärer i Etiopien i många år, var också en av mina stora förebilder under min uppväxt. Eskils varma person berörde alltid mitt hjärta – och gör än, trots att vi träffas alltför sällan.

Hela vår barndom var min syster och jag med på EFS Bönhus i Glommers på allt som ordnades där, både kör och möten och barngrupper. Och så gick vi i den lilla fina Svenska Kyrkan mitt i byn. Som barn gick vi där på barntimmarna (Barntimmen leddes av den snälla Tant Lilo som var från Tyskland och var gift med byns tandläkare Dyballa…) och under högstadiet sjöng vi där i våran roliga ungdomskör och missade aldrig högmässan eller våra ungdomssamlingar (Kyrkans Ungdom) med ungdomar från Glommers, Järvträsk och andra byar, och ofta kom ungdomar från Arvidsjaur också. I flera år, när vi var yngre, var det så bra på samlingar för barn på Filadelfia i Glommers också, så vi var med på allt där också. De flesta barn i hela byn var med på både EFS barngrupper och på Filadelfias barnsamlingar, för att det var så roligt.

Min favoritsång i ”Sions toner” (som EFS sångbok hette då), när jag var barn, var sången ”Att få vara försonad med himmelens Gud, att få vara iklädd hans rättfärdighets skrud. Att få äga Guds frid, i sitt hjärta alltid, det är nåd ja, underbar nåd” Och fjärde versen.. ”Att få stå bland de frälsta i himlen en gång, att få sjunga därhemma de saligas sång. Att få jublande där möta Frälsaren kär, det är nåd, ja underbar nåd”. (Skriven av Thure Byström, med copyright Notlinjen Musikförlag)

Sångerna om himlen har alltid levt i mig och fyllt mig med såååå mycket glädje! Och längtan efter att få se mer av det himmelska redan här… Och alltid drogs jag som en magnet till Jesus-älskande människor, de som hade det där tilldragande ljusskenet omkring sig..

En annan av min barndoms favoritsånger var ”Flyttfåglarna”… ”När sommarn mot hösten sig vänder, då samlar sig flyttfåglars här….    …En dag lyfter tusende vingar, mot fjärran långmila färd, och flyttfågelstrecket sig svingar, mot syd mot en varmare värld…” 

Många gånger under mitt liv har jag tänkt tillbaka i tacksamhet till Gud för alla de många olika personer som har funnits där på olika sätt, under kort eller lång tid, men som har betytt så oerhört mycket… Några av alla de många personer som har betytt alldeles extra mycket för mig under min uppväxt är Birgitta Nygren från Glommersträsk (numera Birgitta Bergner som jobbar med musik på EFS Västerbotten Umeå). Birgittas enkla tro på Jesus, och hennes fantastiska utstrålning, betydde väldigt mycket för mig när jag var liten. Och hela familjen Edler från Jämtland, som ofta var i Glommers i EFS bönhus under hela 1970-talet och sjöng och berättade om Jesus. (Marta & Eva Edler var stora förebilder för mig, som också lärde mig spela gitarr, och hela deras familj strålade så mycket av Jesus. Elisabeth Edler, nu Grönlund.. den glädje hon utstrålade när hon spelade gitarr och sjöng om Jesus, finns fortfarande på näthinnan. Jag minns än att de ofta sjöng ”Jesus här är jag sänd mig… Jag vill leva mitt liv i tjänst för Dig. Jesus här är jag sänd mig” (Arnold Böruds fina sång)).   Fina Christina från Jörn (nu Bohman) och hennes strålande syster Ann-Charlotte var också två personer som jag såg upp till. Och det var fest när det var något stort kör-evenemang i Glommersträsk bönhus, och de var med och sjöng.

Carin Himmiläinen från Ulricehamn, som bodde i Filadelfia i Glommers.. Vilken Jesus-tant!! Tack för allt du var för oss barn! Strålande glad med silvergrått hår i knut. Och Marie-Louise och Ingrid – också i Filadelfia i Glommers. Ni var fina förebilder för mig. Och våran Jesus-älskande präst Hubert Holmström! Du brydde dig verkligen om oss ungdomar. Att få komma hem till prästgården till Hubert & Inga-Britt var så där extra högtidligt. Värme och kärlek rådde i det hemmet. Och Tack tack tack till Åke Kågström från Arvidsjaur, för din trofasta, envisa, enkla hängivna efterföljelse av Jesus. En stor förebild i mitt liv. Du var också min konfirmationspräst på Storstrand i Öjebyn och utstrålar idag ännu mer av Jesus – efter alla år i Guds närhet. (Storstrand – Oj vilka veckor! Konfalägret betydde verkligen mycket för mig då). Och Kicki Nilsson – som jag lärde känna i Sommarkyrkan, Norrbotten för Kristus – Hon som lärde mig sååå mycket om livet i Jesu närvaro. Hur kan jag nog tacka Gud för dig Kicki! Du trodde på mig. Du stöttade mig så mycket. Du såg mitt Jesustörstande hjärta. Kicki blev som en extramamma åt mig under flera år. Du är hemma hos Jesus nu – och det blir underbart att ses där en dag och få tillbe Jesus tillsammans igen!! Tack för allt du lärde mig!! Jag saknar dig så gränslöst mycket Kicki!

Det finns en lång rad med människor som jag tackar Gud för, att de alla fanns där i mitt liv, och hjälpte mig att bli den jag skulle vara. Jag kan inte skriva allas namn här för då skulle det bli väldigt mycket längre…  Men några namn till måste nämnas här: Hans och Lotta Sundberg – för evigt tacksam till Gud för er. Vi träffades i USA för första gången 1989, och sedan har vi fått dela så mycket fint under alla år. Så tacksam för den vänskap som vi har. Ni finns för alltid i mitt och våras hjärtan. Oändligt tacksam också för Rita Springer, Linda Rush, Denise Blankenship och för Brent Rue – Som skatter i hjärtat för livet. Och Karin Delvert! Och Karin Conder!

Och Pär och Jeanette Alfredsson!! Så tacksam för alla många fina stunder vi har fått dela under så många år! Och Nicklas & Åsa Forslund, så kära vänner! Och Björn & Ann Alinder!! Och Karina Claesson. Och Pelle & Cajsa Tengblad. Och Lena Wåhlin. Och Charlotte Höglund. Och Monica Frick. Dyrbara minnen! Tacksam!!! Och Lasse Olsson – Fina minnen för livet, med ditt fantastiska elgitarr-spelande. Verklig fest har det varit! – Och Rakel! Så glad för din vänskap! Och Camilla Dahlberg-Kinunen! Vilken underbar människa du är. Så glad att du finns i mitt liv! Och Anna Dagerbrant – Finaste Anna!! Och Håkan och Erika Gabrielsson – På rätt plats, i rätt tid, med rätt personer! Ni är pärlor!

Och tänk: Gunhild Normark, som för länge sedan är hemma hos Jesus, men jag fick hyra hennes övervåning i tre år, under den tid när jag gick gymnasiet i Skellefteå. Och varje morgon fick jag komma in till henne, i hennes lilla kök, innan jag gick till skolan, och så läste hon ur Bibeln och så bad vi tillsammans. Vilka dyrbara minnen! Vilken Jesus-tant hon var. Kort efter att jag flyttade från hennes hus, flyttade hon till äldreboende (hon var över 80 år) och kort därefter flyttade hon hem till Herren efter ett långt gott liv. Hon blev lite som en extra-farmor för mig. (I ”Gunhildhuset” bodde jag först ett år själv, och sedan hade jag glädjen att dela våningen med vännen Malin Landström från Glommers, som också gick Musikgymnasiet. Så många dassböcker vi skrev, och så mycket pannkaka och Etiopisk pepparsås vi åt – och kakor…! Och lyssnade på Witney Houston på högsta volym när vi städade! Och det var under den perioden som vi hade dopfest – Jag och Maria Jacobsson och Helena Näsström döpte oss i Pingstkyrkan. Helena hade just kommit till tro hemma i vår lägenhet. Vilken Jesus-fest det var! Då var jag 18 år. En av många heliga stunder var det… Och för mig blev det så oerhört viktigt då att få döpa mig, för att Jesus döpte sig, för jag ville invigas i tjänst i Guds rike! Jag döpte mig ju inte för att jag just hade blivit kristen. En Jesus-lärjunge hade jag ju varit i så många år redan. Utan för att jag till varje pris ville följa Jesus – i allt. Och göra som Jesus gjorde ..Och vilka år vi hade i Skellefteå – med bönegruppen som växte från 4 till närmare 100 ungdomar… Vilka samlingar. Lovsång, bön, bibel och uppmuntran där många fick ta emot Jesus som sin Herre och Frälsare.

Jag har en extra dyrbar vän från gymnasietiden, som heter Malin Renström. Malin har en alldeles extra speciell plats i mitt hjärta. Under de år som Gunnar & jag, Samuel och Anna sedan bodde i Skellefteå (1996-1999) så var det veckans höjdpunkt, när jag fick träffa Malin Renström. Vi har liksom bara förstått varann, hjärta till hjärta. Jag vet ingen som kan uttrycka sig så vackert i skrift som Malin R. Och allt som hon tar i blir vackert.

Tack Jesus för alla fantastiska människor som har funnits och som finns i mitt liv!! Det är en rikedom! Och nu, alla människor från så många olika länder runt om i världen som under många år har kommit att bli våra vänner. Några av våra bästa vänner här i Umeå kommer från Irak. Så tacksam för att vi har fått lära känna dem. Och andra kära vänner kommer från Burundi, Eritrea, Kenya, Kongo, Yemen, Finland, Ryssland, Polen, Chile osv. som finns här i vår närhet nu.

Som barn lärde jag mig spela piano, gitarr, blockflöjt, tvärflöjt (och har även spelat trummor). Jag ägnade timmar åt att sjunga och spela, och att lyssna på sånger om Jesus och att själv försöka spela sångerna som jag lyssnade på. Under mina barnår (1970-talet) lyssnade jag mycket på Tvers och MiniTvers och på Pelle Karlsson och Evie Tornquist och Choralerna. På 1980-talet lyssnade jag mycket på Charlotte Höglund, Edin Ådahl, Andrea Crouch, Jerusalem och Stryper och Carola. Gino Vanelli, Amy Grant och Airplay och The Front, Tommy Funderburk och lovsång från Vineyard m.m. (Fortfarande blir jag så där extra glad och berörd av att lyssna på Gino Vanelli (Nightwalker) och Amy Grant – och Carola)

Och på 1990-talet började jag alltmer skriva egna sånger. Den första av mina sånger som gavs ut (på David Media) heter ”I Din närhet”. Den skrev jag 1992 när jag var gravid med Samuel. Jag bad Gud om en sång att sjunga för bäbisen i magen, och så kom ”I Din närhet… i Din närhet, där vill jag va’, där vill jag va, Gud. Vid Ditt hjärta, i Din närhet varje dag”. Den sången finns nu med i Svenska Psalmboken (Verbum) nr 757. En enkel bön som många kan stämma in i.

Jag är lyckligt gift med Gunnar sedan 1991 (Hans Sundberg vigde oss) och vi har fyra barn. Var och en är så speciell och dyrbar. Samuel är nu 22 och bor i Aneby. Där finns också hans älskade Sara som han är förlovad med. Anna är 18 år och går sista året på gymnasiet. Evelina är 13 år och går i 7:an. Emanuel är 5,5 år och går sista året på dagis. …men nu sprang jag visst i förväg… lite mer snabb tillbakablick..

Jag har alltid älskat att sjunga och spela. Musikgymnasiet gick jag i Skellefteå. Å, det var verkligen så fantastiska år. Vad vi grät när vi skulle sluta skolan. (Men jag har nog mest bara haft roligt och trivts vart än jag har varit genom livet.. och/eller sett till och lämna det tråkiga bakom! Det har inte fått bli mitt fokus.) Arbetade sedan ett år i Pingstkyrkan i Skellefteå som skolevangelist. (Samtidigt som jag jobbade som flöjtlärare på kommunala musikskolan) Det var ju ett helt fantastiskt år med Egon Helmersson och Maria Jacobsson m.fl. i Pingstkyrkan. Wow! Glädje! (Fast egentligen evangeliserade vi mer i gymnasieskolorna när vi själva var elever än när vi jobbade som skolevangelister… ..och.. jag var nog i allra tröttaste laget efter det där året.. Vi slet lite väl hårt med allt som skulle och borde göras..)

Reste sedan runt i USA (hösten 1988), med min kära, kära kusin Karin Forslund (nu Byström), som är som en syster för mig. Oj, vad vi hade roligt och vad mycket vi fick se och uppleva. Karin och jag bodde sedan båda några månader i Tyler, Texas. Jag åkte vidare för att hjälpa till på Vineyards Ranch i Kalifornien (vintern 1989) under den pastorsskola som Hans och Lotta Sundberg gick. (som hörde till Lancaster Vineyard där Brent Rue var pastor). Å vilken tid det var! Helt underbart! Det var en så speciell och varm miljö, så det var som att komma hem. Att hitta den typ av kyrka som jag verkligen kände mig hemma i. Enkelhet och äkthet och Jesus i centrum. Jag fick då förmånen att lära känna, inte bara Hans & Lotta utan också Sofia Sundberg (5 år då) och Martin Sundberg (2 år) under pastorsskolan. (Jag hjälpte till med barnpassning). Det blev början på en lång fin vänskap. Och både Sofia och Martin blev som stora-syskon och förebilder till Rydin-barnen. (Och numera är det ju inte bara Sofia och Martin, utan Sofia & Joel Gabrielsson – och Martin & Gabriella Sundberg – och lille Josua Sundberg som vi också längtar att lära känna..!)

I USA lärde jag också känna min fina, fina vän Linda Rush och fina Rita Springer (vilka fina samtal vi hade) och Brent och Happy Rue och många andra som har betytt oändligt mycket för mig. Jag gick också en fantastisk lärjungaskola 1989 på Vineyard-Ranchen (där Jim Mumper var rektor) med underbara vänner som Karin Delvert, Karin Conder, Janet & Graeme från Nya Zeeland m.fl. Dessa underbara månader betydde så oerhört mycket för mig och mitt liv. Lovsång, lovsång. Jag växte så mycket som människa. Jobbade sedan i olika perioder som musiklärare på kommunala musikskolan i Skellefteåtrakten, och i hemtjänsten och på Kafé.

Träffade Gunnar Rydin på Ranchen i USA, när jag var tillbaka där våren 1990. Jag bodde några månader i San Luis Obispo i Kalifornien, som också var en sådan där extra speciell tid i mitt liv. Mycket glädje. (Som också är en lång fin egen historia)… Gunnar och jag blev ett par hösten 1990 …en tid att dansa på moln av glädje över att ha träffat en så underbar man. Jag jobbade ca ett år i Uppsala på Samariterhemmet som Värdinna – och delade lägenhet med kusinen och vännen Karin Forslund. Vilket roligt år! Lycklig och kär var jag ju också eftersom jag under den tiden träffade Gunnar. Vi förlovade oss den 1 februari 1991 i Uppsala.

15 juni 1991 gifte jag mig med min älskade Gunnar, i Nordingrå kyrka i Ångermanland. Doften av vilda liljekonvaljer fyllde kyrkan.  Karin Delvert, Karin Forslund och Gunnar Böhm var helt fantastiska värdar under vårt bröllop!! Verkligen duktiga alla tre. Jag sjöng till Gunnar under vigseln sången ”Once in a lifetime a love like this is found. Love to last forever that nothing can tear down….  I knew it was once in a lifetime, the day I met you, cause you touched my heart like no one else could do. I have never known before a love so warm and tender. All of my love I give to you … Once in a lifetime your silent dreams come true. The one you’ve always longed for is sharing life with you….”

Peder Helmersson spelade på orgeln sin egenskrivna fantastiskt vackra bröllopsmusik och Micke Larsson spelade flöjt till. Så vackert så man ryser. Oj, vilket roligt bröllop vi hade – med så många härliga gäster, och Gunnar Böhm och Jonas Andersson m.fl från Borås höjde verkligen stämningen med sin sköna humor. Efter en sommar där vi var helt lediga och var både i fjällen med husvagn (och fiskade röding) och på västkusten, på vårt älskade Klädesholmen, och mumsade räkor på klipporna vid havet, så bosatte vi oss, Gunnar och jag, i Stockholm, och arbetade i fyra år som föreståndare för lärjungaskolan Levande Stenar på Blidö i Stockholms skärgård. (Lärjungaskolan var första året i Baptistkyrkans regi, genom Kyrkan Vid Brommaplan, (där jag också arbetade ett år som församlingsmusiker) och skolan blev sedan en del i Stockholm Vineyards arbete). Vilken fin och härlig tid!!

Vår älskade Samuel föddes september 1992 och hans första 3 år bodde vi på Blidö i den underbara miljön, både med vacker havsnatur och med härlig miljö bland alla Jesuslängtande elever och lärare på ”Levande Stenar” som lärjungaskolan på Blidö hette (vilken trygg idyll-plats att växa upp på!) – och under ledighet (helger och lov) bodde vi i Bromma i Stockholm, där vi hade vår lilla lägenhet. Härligt att få vara i denna ljuvliga miljö på ön, med så mycket lovsång och Gudsnärvaro. Ja, det var verkligen en härlig tid. Ibland drömmer jag om att kunna arbeta på det sättet igen… Kanske det kan bli en tid för oss längre fram att starta en ny lärjungaskola i Sverige… eller något annat som vi är tänkta för… Det var också många ekonomiska under för oss..eftersom vi levde på existensminimum under lång tid. Min pappa hade ett projekt som han skojade och kallade för Vineyard Finans… som på något märkligt sätt alltid gick med vinst, och det var räddningen för oss, som gjorde att vi sällan saknade vad vi behövde. Vi fick också mycket älgkött och annat fint från mina föräldrars förråd…så vi kunde duka till fest.

Året 1995-1996 var det en mäktig tid av förnyelse i Stockholm Vineyard, då Gunnar var ansvarig för all administration och det praktiska runt alla konferenser och möten. Jag ledde mycket lovsång under alla åren i Stockholm, med så fantastiskt duktiga musiker. Det var en fröjd och en glädje under denna fina tid. Tänk att vi fick vara med mitt i denna underbara tid, när det var proppfullt i kyrkan helg efter helg. Vi hade fyra möten varje helg. Fredag kväll, lördag kväll och två möten på söndagar och många stora konferenser. Folk kom från när och fjärran för att vara i Guds närvaro i lovsång, förbön och predikan. Hans & Lotta Sundberg, Hans & Lisbet Johansson och Ted & Siw Jeans och alla runt omkring var ett härligt team som kompletterade varandra så fint. Då var det verkligen roligt att gå till kyrkan. Glädje!!

Ett par månader efter att vår älskade och högt efterlängtade Anna föddes 1996 flyttade vi upp till Skellefteå (Ursviken) och arbetade som pastorspar i Skellefteå Vineyard med fina Bjarne & Elisabeth Skog och Anders & Elinor Westin och med Ivan & Karin m.fl. Kontrasten mellan Stockholm och Skellefteå blev stor. Men vi fick fina år, med dyrbara minnen också där, innan det var tid för oss att dra vidare en bit söderut – till Umeå.

Flyttade till Umeå 1999 och startade Umeå Vineyard med Lasse och Sara Petersson m.fl. Många underbara år har vi att tacka Gud för. Så många fina människor som har fått bli berörda av Gud. Så mycket fint har vi fått dela och vara med om. Och tänk på alla härliga pannkakskvällar på stan och kvinnokafé på SFI. Alla fantastiska fester (julfester, och vårfester, lovsångsfester)… vi ordnade på Hamnmagasinet, på Kafé Station, på Frälsis… Alla kreativa uttryck. Glädje! Sara P är verkligen, verkligen duktig på att göra det vackert och stämningsfullt.

Och tänk vad mycket det betydde för oss när Micah & Kelly Huckaby från Texas var här, tre somrar i rad…! Amerikansk fotboll och många dagar av fest och glädje! Och tänk, genom dem lärde jag och vi känna fina Solveig Strindlund. Många fina stunder har vi fått dela…!

Och vilka härliga stunder av lovsång under alla dessa år i Vineyard. Men också missförstånd och tuffa tider. Allt som sker blir inte alltid som vi har tänkt och hoppats, men det kan i slutänden bli väldigt bra trots allt. Och allt som varit gott ska vi för alltid bevara i våra hjärtan och tacka Gud för.

Fina Evelina föddes 2001. Två år efter att vi hade flyttat till Umeå. En verklig glädje för oss. Så lycklig över henne. Och 2002 började jag arbeta så smått med CCLI:s Nordenkontor samtidigt med församlingsarbetet i Umeå. Och vår älskade lille Emanuel föddes 2009, under mycket dramatik. Det värsta befarades, för i hela hans huvud var många vattenfyllda cystor som trängde undan hjärnan (allt syntes på ett sent ultraljud).. Emanuel föddes en månad för tidigt, och  han var så fin, så fin och såg så frisk ut när han föddes. Men tack vare att det upptäcktes innan han föddes, visste läkarna vad som måste göras. Emanuel och vi tillbringade mycket tid på sjukhus under hans första 3 månader. Fick opereras tre gånger i huvudet. (Det var en svår tid) Men vi tackar verkligen Gud för alla som var med oss i bön under den tiden – och att Emanuel har blivit så frisk, så frisk. (Ja, förutom epilepsi som yttrar sig ibland, på grund av hans ovanliga diagnos, som han nu medicinerar emot…). 2010 slutade vi som pastorspar. Jag jobbar fortfarande med CCLI och Gunnar jobbar vidare på Nordreportern.

Gunnars fina mamma, min svärmor, finaste lek-farmor Berit Rydin flyttade upp till Umeå 2004, från Borås, och vi hann ha så många fina år och stunder innan hon insjuknade i Alzeimers. Hon bodde så nära oss, och det blev många tillfällen för barnen att träffa henne och vi kunde göra mycket fint tillsammans allihop. Evelina och farmor kunde leka i timmar hemma i farmors lägenhet. Evelina fick klä ut sig i farmors vackra kläder och sminka sig och läsa sagor och äta godsaker… Emanuel och farmor lekte mycket, mycket hemma i vårt hus. Emanuel blev alltid så glad när farmor kom för hon hade så glad röst, och tog sig alltid tid att leka…Vackra minnen. (Men alltmer glömde hon hur man leker, och blev så trött). Fortfarande är hon så strålande glad, trots sjukdomen. Hon kunde bo hemma i sin fina lägenhet ända till nyår. Januari 2014 flyttade hon till äldreboende. … livets olika skiften… glädje och sorg… Detta är sorgligt. Det är så fint att se henne lysa upp när hon kommer hem till oss. Att hon ändå känner igen oss ännu. Så många stunder genom åren här som farmor och jag har suttit tillsammans i min trädgård och druckit kaffe, där både hon och jag har njutit av att titta på alla vackra blommor, (som för henne påminde om hennes barndom). Det är fina minnen för mig.

Jag trivs verkligen i min lilla trädgård bland vackra blommor, olika för varje årstid, som för mig är en hälsning från himlen, en doft av Guds oändliga skönhet.  Trädgården är min plats av vila och kraftpåfyllning. Och så älskar jag att leda människor i lovsång och tillbedjan. Sångskrivande ger mig också mycket glädje. 2013 var jag som i ett extra flöde av sångskrivande och skrev då också en musikal som heter På väg, som vi framförde i Carlskyrkan i Umeå, både 2013 och 2014. Det var verkligen, verkligen så roligt att få framföra den med så många fina människor i olika åldrar.

Jag fortsätter att skriva sånger som jag hoppas ska få beröra många människor.

Har också varit roligt att skriva sånger tillsammans med mina döttrar Anna och Evelina. De senaste månaderna har även Emanuel börjat intressera sig för att sjunga, spela och skapa musik.

Någon kanske undrar när jag blev en kristen och hur jag började min vandring med Jesus. Det känns som att jag alltid har tillhört Jesus. Men jag minns tydligt en midsommarafton när jag var ungefär 6-7 år. Jag hade lyssnat till en predikan av Gustav Nygren (Birgittas pappas bror). Och så hade Birgitta Nygren spelat på sin gitarr och sjungit och berättat om sin tro på Jesus. Då hade jag gått iväg ensam utanför huset i Nyvall där vi var och firade Midsommar, och så hade jag helt stilla och med djupaste allvar gett mitt hjärta till Jesus, och sa att jag för alltid ville tillhöra honom. Det var en helig stund för mig.

Men egentligen började det långt tidigare. Redan innan jag var född utvalde Gud mig (Redan innan DU var född, utvalde Gud Dig. Han såg dig innan du knappast var formad… Och redan innan världens grund var lagd tänkte han på dig, på mig…)

Min vandring med Jesus har varit så naturlig, och har liksom växt fram och djupnat inom mig alltmer under alla mina barn och ungdomsår. Jag har liksom alltid vetat med djupaste visshet att Gud finns. Jag har aldrig kunnat tvivla på hans existens. Men under många, många tyckte jag så illa om mig själv, såg ner på mig själv, och tänkte att jag var värdelös och att om någon såg vem jag var så skulle de inte kunna älska mig. Jag fick mycket förbön för detta från flera visa underbara personer i mina äldre tonår – och de negativa tankarna som jag levde så starkt med ligger de allra flesta stunder långt bakom.

Min kära pappa, han har lärt mig så mycket om bön, (för han lever så mycket i bön) ..Pappa har på något sätt lärt mig, eller fört vidare, den där naturliga vardagliga djupa tilliten till Gud. Den Gud som alltid är med. Han som alltid är nära.. Så bön har blivit en naturlig del av mitt liv. Ett ständigt samtal med Jesus om allt som händer. Många små vardags-under sker när vi vänder oss till Gud med allt. Och många gånger har jag fått se förunderliga saker hända, som bara är möjligt genom Guds kraft. Jag fortsätter och sträcker mig efter mer från Gud.

…. När jag tänker tillbaka på mitt liv, och på människor som jag tackar Gud för… då finns det några till som jag verkligen måste nämna, som jag värderar så högt, så högt:  Maria Sundh (f.d Jacobsson) – Din vänskap betyder såååå mycket för mig. Och alla fina stunder vi har fått ha tillsammans i Jesu närhet – det är skatter i mitt hjärta! Du är en helt fantastisk kvinna! Glöm aldrig det!!!  Och din lyhördhet till Herren Jesus är ett föredöme. Och Britta Zetterberg!! Så mycket fint vi har fått dela. Så tacksam för dig!! Jag hoppas vi snart får ses igen!! Och Jenny Bergemalm – Tack för alla fina stunder vi har fått dela!

Och Ida Groth. Vilken underbar människa du är! Jag värderar din vänskap mycket högt. Och Kerstin Blezz Eriksson – Sååå tacksam för vår vänskap. Härligt att du finns! Ja, och att du finns kvar här ännu och sprider så mycket glädje, trots lång kamp mot cancern. Kraft och styrka till dig, till full hälsa i Jesu namn! Ja, vi tackar Gud för Kerstin & Mats och för era fina barn. Och Johan Smeds, du är också en dyrbar vän till mig och Gunnar. All din värme och vem du är ger oss mycket glädje och uppmuntran.

Christina Bohman – och Mats Bohman. Ni är ju helt fantastiska människor. Så extra glad för dig Christina!! Så roligt det har varit att jobba med musikalen tillsammans! Och med julkonsert och jubileum… Ser fram emot många fina stunder tillsammans framöver.

Mitt i allt sångskrivande och allt som vardagen rymmer, av arbete och helg, glädje och skratt och tårar, fest, städning, missförstånd och samförstånd, kroppslig smärta, helande, längtan, besvikelser, uppfyllda önskningar, disk, brödbak, tvätt, frösådder och plantering av rosor, varma möten hjärta till hjärta, osv…. så kom för oss här den stora utrensningen av hygienartiklar som innehåller gifter, och utrensning av mat som innehåller E-ämnen osv,. Det finns verkligen många bra alternativ! De senaste två åren har jag lärt mig så mycket genom många olika kloka personer med mer erfarenhet och ur intressanta böcker osv. som har lett fram till att jag har lagt om väldigt mycket i kost, och experimenterar mycket med nya nyttiga och GODA recept som jag hittar på allt eftersom. Alltför många är så sjuka runt omkring, i cancer, altzeimer och dessa ständiga virus.. och alltför många symtom av smärta i kroppen som jag vill bli av med – så det känns så bra med denna nya väg mot  ett alltmer ekologiskt, vegetariskt och så giftfritt liv som möjligt i denna snurriga värld. Väldigt inspirerande och spännande att fortsätta lära sig mer om detta.

Ja, det blev ju en lång historia – Men eftersom jag är 45, och snart fyller 46 så har det ju hunnit hända en hel del…. Men det sägs att det bästa ligger framför!! Så då kommer det ju att bli mycket fantastiska saker framöver! Resten av mina memoarer kommer kanske någon gång i framtiden. Eller inte.

Tacksam för varje ny dag! Tacksam för alla vackra blommor som lyser upp min väg! Tacksam för rödhaken som kommer till vår trädgård ibland och sjunger!

Tacksam för min fina man och mina älskade barn! Vilken glädje och välsignelse att ni finns och att vi får älska varandra!!

Och så tacksam för alla människor som jag har fått möta och kommer att få möta!

Och om det är människor jag har sårat, så önskar jag att förlåtelsens kraft får överskyla alla brister och fel. Att vi får önska varandra gott! Från djupet av våra hjärtan.

Mitt hjärtas längtan är att fortsätta följa Jesus och växa i lyhördhet, kärlek, glädje och vishet.

 

Och nu, till DIG som orkade läsa så här långt.. Jag önskar dig verkligen allt gott på din väg vidare genom livet!!

Och kanske möts vi snart på livets väg – Eller så möts vi i Himlen – hemma hos Jesus!